Utvecklas för att må bättre

Varningstecken, fredstrevare, män och kvinnors olika sätt att reagera på konflikter. Ja, boken 7 gyllene nycklar innehåller många bra tips som kan bidra till ett bättre kärleksliv. 

Jag älskar den här boken eftersom den bygger på ett så långvarigt arbete, och på observationer av verkligheten. Det gör att kunskapen i den är viktigt att ”plugga in” – så att jag kan integrera den i mig. Det kommer att underlätta för mig att på ett naturligt sätt ta fram kunskapen och de verktyg som finns i boken vid rätt tillfällen i möten med par, och på ett naturligt sätt som skapar förtroende. Mycket av kunskapen som finns i boken är också bra att använda som psykoedukation.  

Reflektioner om innehållet:
De sex varningstecken som beskrivs tydligt i början av boken kan omvandlas till ett praktiskt verktyg som jag kan använda som en del i att försöka förstå parets nuläge. Att ha kunskap om varningstecknen gör också att jag kan lyfta med paret om jag ser någon/några av de sex varningstecknen och hjälpa dem att prata om det som sker i kommunikationen, och grunden till att de kommunicerar på ett för förhållandet nedbrytande sätt. 

Jag fastnar mycket för fredstrevarna. Jag kommer att ha ögonen öppna efter dem. Dels för att det är intressant att se om de används, av vem och hur de uttrycks men också hur de tas emot. Enligt Gottham är ju hanterandet av fredstrevare en mycket viktig markör i relationen. Gottham visar verkligen komplexiteten när det kommer till relationer, och jag påminns om att jag hela tiden ska hålla mig öppen för vad som händer i rummet och inte ”låsa mig” vid något jag tolkar in eftersom risken är att jag då inte kan möta paret där de faktiskt är. Jag tycker att det är fint hur han beskriver att han vill ”stärka den vänskap som är varje äktenskaps hjärta och själ”. Fredstrevarna är något som kan bidra till just det. 

En annan sak som är intressant är Gotthams beskrivning av kvinnor och mäns olika reaktioner på konflikter. Att män generellt lättare blir ”känslomässigt överväldigade” är viktig kunskap för paret eftersom det kan vara en orsak till att låsningar uppstått mellan dem. Att förklara det här för paret (utifrån ett generellt perspektiv) kan vara ett stöd för att utforska konfliktmönster i relationen, öka förståelsen för varandra, samt hjälpa paret att hitta motivation till nya sätt att agera när en konflikt uppstår. För mig som parcoach är det en utmaning att lägga fram det här på rätt sätt dock, så att inte någon part upplever att jag ”tar parti” för den andra till exempel. 

Jag tycker om Gotthams beskrivning av kärlekskartan och hur han lyfter fram betydelsen av att lära känna varandra på djupet. Det sägs att det är de små sakerna i livet som bygger tillit mellan personer och att känna att ens partner har koll på ”små” behov i vardagen tror jag är viktigt.  Genom att jag tillsammans med paret utforska hur de förhåller sig till att vara nyfikna på varandra får jag också en hint om relationens status. Gottham lyfter att par som känner varandra bättre – känner partnerns historia, vet vad som pågår i partners vardagliga liv osv – är mer rustade att klara av utmaningar i relationer. En utvecklad kärlekskarta blir därmed som ett ”vaccin” mot svårigheter i relationen. Som parcoach kan jag använda det genom att lyfta upp betydelsen av att fortsätta vara nyfikna på varandra, eller att återigen ”ta fram” nyfikenheten på varandra. Partners som glidit ifrån varandra kan komma närmare varandra om de är villiga att åter börja lära känna sin partner. T ex kan jag ge de i läxa att varje dag försöka avsätta 20 minuter att prata om dagen som varit, vad de gjort, vad som berört dem, gjort dem glada eller känts svårt. Att ha 10 minuter då ens partner bara lyssnar kan troligen göra mycket för att man ska känna sig sedd som människa och partner eftersom det skapar förtrolighet och vänskap att bli lyssnad på. 

Gottham lyfter ömsinthet och respekt som mycket viktiga byggstenar i en relation. Återigen ett verktyg för mig som coach. Genom att lyssna efter om det finns ömsinthet och respekt mellan paret kan jag lättare förstå deras nuläge, deras svårigheter men också deras eventuella möjligheter. Jag kan å ena sidan hjälpa till att lyfta upp dessa viktiga saker med par som behöver utveckla dessa, och tillsammans med dem utforska vad det är. Jag tänker att inte alla människor har erfarenheter av att bli respektfullt och ömsint bemött. Kanske bemöter man inte ens sig själv på det viset, och då är det svårt att ge respekt och ömsinthet till sin partner. Att utforska dessa två saker på ett djupare plan kan vara viktigt för att ta sig igenom låsningar. Jag kan bidra till att paret får utrymme att beskriva för varandra vad de behöver för att känna sig respekterade och ömsint bemötta. Det går också att medvetandegöra och förstärka befintlig respekt och ömsinthet genom att använda sig av uppskattningsdialogen (imago) och be parterna lyfta upp en situation då de känt sig respekterade av partnern/ömsint bemötta. 

Gottham lyfter också betydelsen av att söka sig till varandra – hålla kontakten levande. Att förstå att kärleken hålls vid liv av att du låter din partner förstå att hen är värdefull och uppskattad mitt i de vardagliga bestyren, och viljan att svara på partnerns inbjudan att få ge uppmärksamhet, stöd och tröst. Som parcoach kan jag fråga om de brukar bjuda in varandra till möjligheten att ge det och se vad de svarar. Här i kan det troligen ligga mycket smärta om det är något som saknas i relationen. Det kan finnas mycket längtan och svåra känslor kopplat till det här. Det innebär i sådana fall att det är ett känsligt område, men också ett område med mycket möjligheter. Jag kan bidra genom att förklara för paret var det här är så givande att jobba med tillsammans i rummet, och hemma, men också varför det kan vara sårbart. Jag kan hjälpa till att hålla ett tryggt space för att de ska våga utforska. Gottham ger flera bra exempel på hur man steg för steg kan stötta par att utveckla förmågan att stötta varandra. En av uppgifterna handlar om att ha samtal om hur dagen varit, med fokus på frågor som inte har med relationen att göra utan med yttrestressfaktorer. Jag tänker att för par som har ett motstånd mot att närma sig varandra igen kanske det här kan vara ett sätt att skapa förtrolighet utan att behöva ”pusha” sig längre än man är redo för. Det har, som Gottham lyfter, också en effekt på relationen genom att yttre faktorer ofta färgar av sig på relationen. Att få stöd i att hantera dessa faktorer kan alltså indirekt ha positiv påverkan på relationen. För att den här övningen ska få effekt behöver jag eventuellt hjälpa paret att hitta en bra inramning för samtalet, så att det finns ett utrymme att verkligen fokusera och lyssna på varandra. Återigen ger Gottham konkret guidning som jag kan använda i arbetet som parcoach. 

Här lyfter också Gottman en sak som jag tycker är väldigt viktig och som jag som parcoach kan hjälpa till att förtydliga. Man är INTE ansvarig för att lösa den andres problem/känslor.

Det är också bra att han lyfter orsaker till att par vänt sig ifrån varandra. Obetänksamhet är en, att man är så upptagen med sitt eget ”att det faller bort”, men det kan också handla om att det finns olösta konflikter. I min roll är det viktigt att försöka förstå orsaken, eftersom det finns en risk att det blir fel om jag tror att jag ska hjälpa paret med att stärka kontakten, om det finns en konflikt emellan dem som inte har belysts och bearbetats. Gottham lyfter bland annat skillnader i behov av känslomässig närhet som en vanlig konfliktorsak. Det är viktigt att paret får möjlighet att utforska hur man uppfattar dessa skillnader och vad det väcker i en. Den som har större behov, och känner att den inte får sitt behov tillgodosett kan uppleva att det handlar om bristande kärlek och det är viktigt att få upp på bordet. Då kan man också jobba med en ökande förståelse och acceptans för varandras olikheter och hitta sätt att mötas ändå, så att båda mår bra trots olikheterna. 

Gottmans sätt att konkret lyfta hur paret kan undersöka orsaker till att det uppstått låsningar är väldigt givande. Han tydliggör hur var och en i paret kan ”gå inåt” för undersöka till exempel sina egna försvarsbeteenden. Det blir konstruktivt eftersom många har en tendens att peka finger på partner. Gottman lyfter upp hur viktigt det egna ansvaret är, och jag tänker att det verkligen är en viktig nyckel för att en sund ska utvecklas på ett sunt sätt. De frågor han listar upp som ”tankestöd” är väldigt användbara för mig i mitt arbete. Min erfarenhet i mötet med både enskilda och par är att många helst skjuter ifrån sig det egna ansvaret därför att de inte har verktyg för att vara konstruktiva med sig själva. 

Att en person har mer makt än den andra i relationen är en obehaglig tanke för många, vilket jag tycker är förståeligt. Det om något har en tendens att väcka ”barnkänslor” till liv. Kärlek är sårbart och för många kan obearbetade saker från barndomen väckas till liv i relationen till partnern. Att ha mer makt i relationen kan göra att man upplever en känsla av kontroll.  Gottham skriver också att hans studier visar att förhållanden där man tar beslut i samråd är mer harmoniska. Återigen lyfter Gottman upp könsskillnader. Jag funderar över om hans forskning är påverkad av att den genomförs i det amerikanska samhället. Oavsett om det är så eller inte är det viktigt för mig som parcoach att inte ha förutfattade tankar utifrån kön. Dock tycker jag att det är bra att ha det han skriver i bakhuvudet. Det jag tycker är viktigt är att tillsammans med paret undersöka hur de upplever beslutsfattandet kring frågor som påverkar båda. Om det visar sig att en person upplever att det finns en snedbalans är det viktigt att utforska det mer. Det är vanligt att någon av parterna, oftast mannen enligt Gottham, tar till någon av de fyra ryttarna i konfliktsituationer. Det är också en sak som jag som parcoach kan hjälpa paret att undersöka. Genom att lyfta upp de fyra ryttarna, och därmed medvetandegöra vanliga beteenden i konflikter, kan var och en av de två få insikter om sitt beteende och vi kan utforska vad det är som gör att de tar till dem och vad de kan göra istället i situationer där de känner sig ”hotade”, sårbara eller vad de nu känner. Enligt Gottham är det speciellt viktigt att män reflekterar kring hur de använder de fyra ryttarna. Forskningen visar nämligen att det är vanligare att män tar till de och att relationen tar mer skada när män använde dessa.  I grund och botten handlar ett gemensamt beslutsfattade om respekt och det säger sig självt att om båda parter känner sig respekterade ökar chansen till en lycklig relation. 

Gottham lyfter också en fråga som ligger mig varmt om hjärtat efter att ha skrivit boken ”Med rätt att vara man på mitt eget vis”. Nämligen den om att kvinnor har ett försprång när det gäller övning i att relatera på ett nära sätt till en annan person. Många fler män än kvinnor växer fortfarande upp utan att få öva på att relatera på ett djupare känslomässigt sätt. Det säger sig självt att det påverkar relationen, och tittar man ännu djupare på det skulle jag vilja påstå att det här leder till att många män känner sig ”underlägsna” sina kvinnor. Detta pratas det sällan om, och jag tror att det i sig är ett problem. Det handlar inte om att ursäkta män om de beter sig respektlöst, utan snarare att förstå. Gör man det tror jag att det blir betydligt lättare för båda att se att deras olika bakgrund när det gäller övning i nära relationer påverkar dem. Därmed kan de också jobba utifrån ”där de befinner sig”. Kvinnan kanske inte blir lika provocerad när hennes man inte möter henne känslomässigt i ett samtal till exempel, och mannen kanske vågar vara mer sårbar och blotta sin osäkerhet och därmed få hjälp att lära sig hur man kan göra för att mötas känslomässigt på ett djupare plan. Win-win för båda. 

Sammanfattningsvis: Jag får med mig många konkret användbara verktyg genom att läsa boken, både saker som hjälper mig i min strävan att försöka förstå vad det är som är svårigheter för paret, men också för att hjälpa de ur låsningar och in i utveckling av relationen. Det går att plocka till exempel frågor ur de olika övningarna och använda de tillsammans med paret.